Eftersom Cali är den mest envisa hund jag någonsin träffat, står hon och skäller tills hon får exakt det hon vill. Så ja, tidigt imorse hör jag hur hon står på övervåningen, 

voff VOFF voff, voff VOFF voff, voff VOFF voff. 

Det kändes som att hon stod där och skällde i evigheter och allt i samma mönster, voff VOFF voff. Ingen gick och släppte ut henne (tro mig, jag försökte ignorera och låta någon annan ta tag i problemet) men eftersom mitt rum är precis nedanför ytterdörren var det jag som tvingades lyssna och bli galen på detta skall. Så jag tvingades lämna min sköna, varma säng och se vad hon vill. Envisare hund får man verkligen leta efter.