Minnet lever kvar

Vi hade precis gått över gatan, lämnat TriBeCa och gått in i SoHo på vår färd till Everyman Espresso. J och C stannade upp för att fixa till lilla C i barnvagnen. Själv stod jag mest och kollade runt när det skedde. En man kom gående emot mig, bärandes på ett barn. Det knöt sig lite i magen när tanken i huvudet formades "Shit, han ser PRECIS ut som Orlando Bloom."  Han passerade mig och jag fortsatte tokstirra.

Samtidigt dyker det upp två män ifrån vänster, de håller i varsin kamera och båda pratar i telefon, kommenterar om vad människan som precis passerat mig, gör. Tankarna snurrar i mig, "Det är han, det ÄR verkligen han!" Sakta rycker jag lite i Carries jackärm och pekar på mannen framför mig. "Jag tror det där är Orlando Bloom. Titta, det där är paparazzis, jag tror Orlando Bloom precis passerade mig!" Carrie tittar åt det håll jag pekar och svarar "Det kan det säkert vara, vi är ju i New York, så det var det säkert." Jag fortsätter stirra tills han går in i någon sorts lägenhet längre fram, paparazzisarna står utanför och väntar tills han ska komma ut och jag står kvar lite starstruck, försöker fatta att Orlando Bloom precis passerat mig. 

Inga kort hann tyvärr tas men minnet och glädjen lever kvar. Allting gick så fort, fast ändå så sakta. Tänk vad glad jag är över att Joe tvingade oss gå ända till Everyman för lite kaffe!

Freedom Tower i NYC

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0